uppdaterar
Åhh herregud, vilken dag:) heldag i Arvika med Bästa Kusin och Bästa Vännen Jennifer! Va riktigt roligt, började med en fika på Nordells såklart, sen en runda på stan.
Handlade inte så mkt men ack va pengarna försvinner lätt :P På Hemtex blev det en jättefin dörrmatta som både jag och Sarah slängde oss över, åsså blev de två nya badrumshanddukar.
Vidare mot Kicki, för att få riktig experthjälp med smink, det sluta ju såklart med att jag hamnade i stolen och blev assnygg (dock bara halva ansiktet:P) och säger: "Jag tar rubbet!!" utan att tänka det viktigaste, hmm.. de va bara att dra kortet dä! hehe:) men nu har jag iaf riktiga grejjer som min hy förhoppningsvis kommer må bra av!
Vidare mot lite andra butiker men inget mer shopping, eller jo, bolaget såklart :) Sen åkte vi hem till Sarah och åt blåbärspaj och drack kaffe, samtidigt som ja slinga hennes hår:)
Klocka bar iväg, så jag och Jennifer brummade vidare till stan igen för att dra visakorte ytterligare två ggr, på Lidl och ICA. Men det är faktiskt ett måste:P
Nyss kommit hem och packat upp alla varor, vore ute en tur med hundarna och nu slappar ja en stund:)
Har haft en riktigt trevlig dag och det tackar jag Sarah och Jennifer för :) <3
Jag undrar att jag hur jag ska klara mej utan Jennifer till hösten?! :S usch... vill inte ens tänka tanken!
See yah // Lisa-Marie Kohlberg*
Onsdag 25/4-2012
Tjosan! Blev ingen senare inlägg igår, hehe, men ja fick lite fixat i trädgårn iaf och gräsmattan fick sin första behandling på läääänge !! :P
Just nu har jag precis betalat alla räkningar, gött och ha det ur världen!
Senare idag ska jag en tur till stan, måste tanka bilen åsså ska jag handla lite mat med mej hem. jennifer får bli med som min packåsna:P
Men först, promenad med mina odjur och lite fix hemma!
LÖNINGSDAG!!!! :D
Tisdag 24/4-2012
Ännu en dryg ledig dag men dystert väder, ingen bensin i bil å inte lön förrns imörn :S what to do?!
Har varit ute med hundarna ett bra tag nu på förmiddan, åsså började jag kratta i trädgårn, men då kom såklart regnet :/
Om det ger med sej snart får de bli lite trädgårdsarbete tror ja minsann:)
Det står tre starka karlar här ute nu och försöker laga gräsklipparen, så om den blir fixad kanske ja kan ta ett varv med den sen. Våran gräsmatta kommer behöva en hel del vård, gräster är inte klippt på typ 3 år, alltså ganska långt, å alla snö som varit har ju lagt gräset ner, inte så lätt att få ordning på :S
jaja... update later! See yah!
uppdaterar
mjaaa.. dagen gick ganska fort ändå idag, åkte till Eda och hälsade på Millan o Viking, åsså fick ja lukta lite häst, de va skönt, så nu känns de bättre igen :)
Sen åkte jag hem igen, då satte jag igång å bakade lite, kladdmuffins och chokladbollar, mumma!
En långpromenad ner till sjön med hundarna blev det på kvällskvisten.
Såg på Big Brother förut.
Alltså jag blir bara mer å mer less på han Marcelo, han beter sej ju som ett svin mot Annica. Också blir ja lite irriterad när hon inte fattar att han är en skitstövel, åsså ber HON om ursäkt?! Det är ju han som är svinet här!
Jaja
Nu tar jag kvällen, natti:)
Vad tycker ni om Annicas och Marcelos förhållande i BB-huset? Kommer det hålla på utsidan?
Måndag 23/4-2012
Pissväder idag också! usch å fy å blä.
Daniel jobbar kvällen så jag får väl fördriva tiden med djur å städ idag tänker ja.
Ledig i tre dar te, dryyygt!!
aja.. får sätta igång, uppdaterar senare :)
see yah!
Vad gör du när vädret är som sämst? Vad fördriver ni dagarna med ?
Fredag 20/4-2012
Sorry för att jag inte uppdaterat.. men nu har ja så mkt känslor i mej så nu fåre bli ett inlägg!
Jag med Finaste Norea<3
Time for Love och jag in action på en Ewa träning.
Javall och jag<3 en äldre herre som lärt mej mkt!
Lolita, första ponnyn <3
Läromästaren Jamire och jag på dressyrträning <3
Jag och finaste Rufeya på hopptävling i Eda!<3 hade ett helt underbart år tillsammans med henne!
Jag får PANIIIK!! Jag vet inte hur länge till jag ska klara det här... skrev ju för ett tag sen att jag inte ska "hästa" ngt mer. Men jag pallar inte... tårarna bara rinner! Jag har så ont i magen och mitt hästhjärta är helt trasigt.
Jag ser hur alla skriver om sina fina hästar, om hur bra dagens träning/tävling gick m.m. Jätteglad för deras skull, men i mej gör det bara ont.
Mitt självförtroende med hästar är helt borta. Jag vill, jag vill så jävla mycket men jag vågar bara inte. Trodde det skulle bli skönt att va utan häst så jag kunde få tänka mer på mej själv, men tvärt om. Jag mår bara sämre:( För några dagar sen hade jag sån panik, jag lider av hästabstinens, och jag känner bara att jag behöver en hästkick, vill bara känna lukten, så jag gick ner i källaren och luktade på alla hästtäcken som hänger där:P
Mitt hästhjärta har aldrig gjort så ont. Nu tänker ni säkert att det är väl bara och hälsa på någon häst, Rufeya till exempel, det vill jag väldigt gärna göra, men jag är inte helt redo, ja tycker som sagt att det är jobbigt.
Hästarna har alltid varit mitt största intresse och mitt allt, men det är inte så lätt i den branchen heller. och nu känner jag att jag vill lägga av för ett tag samtidigt som jag känner att jag orkar inte hålla mej?
Plockade fram mina gamla rosetter och brickor som jag vunnit genom åren, dom har legat i en Lidelkasse många år. Varje rosett har sin historia, sin häst och jag kommer ihåg alltihop, alla minnen, även tävlingarna jag åkt hem utan rosett minns jag. Mest av allt minns jag hästen som jag tävlade mest, Jamire. Hästen som har lärt mej allt, och som jag utvecklades tillsammans med. Värmlandsmästerskapet med en 3: placering med finaste Jamire minns jag som om det va igår!
Andra hästar som betytt mkt för mej är Norea, Time for Love, Javall, Lolita, Rufeya såklart.
En gång hästtjej alltid hästtjej, men jag måste finna självförtroendet igen.
Jag med Finaste Norea<3 Time for Love och jag in action på en Ewa träning.
Javall och jag<3 en äldre herre som lärt mej mkt!
Lolita, första ponnyn <3 Läromästaren Jamire och jag på dressyrträning <3 Jag och finaste Rufeya på hopptävling i Eda!<3 hade ett helt underbart år tillsammans med henne!Skönt att få lätta lite på känslorna!
fortsättning...
... har tagit mej igenom den här dagen utan någon som helst otur, bara lite huvudvärk.
SNYGGA VÄL?! :D
Sitter och är desperat efter ett par assnygga skor som ja dreglat över ett tag nu, men inte en enda skoshop på nätet verkar ha dom, vad jag kan se iaf! Jaja.. jag ger inte upp FÖR DOM SKA JAG HA!!!!!
SNYGGA VÄL?! :DFredag 13/4-2012
FREDAG DEN 13:e!!
Det ska då inte få förstöra min dag!
Har dolat lite här på mörakvisten och själklart sett på bästa men drygaste serien ever, "Våra bästa år". Helt beroende.
Har gått en tur med hundarna, mötte två tjejer som va ute och red, såg så härligt ut, men de gjorde lite ont i mitt hästhjärta faktiskt :/ men jag har bestämt mej, blir inget mer hästeri för min del på ett tag.
Ska göra mej iordning för jobba 14-19.
Är det någon som ska på Rallycross EM i Höljes i sommar ?
Stämmer det att det går av stapelm v.26 29juni-1juli?
Jag ska iaf dit.. kommer bli asbra!
Torsdag 12/4-2012
Först och främst vill jag tacka alla för era fina kommentarer efter gårdagens inlägg! Det stärker mitt självförtroende betydligt! Tack alla <3
Va lite segare än vanligt imorse, sov ända till kl 11, inte likt mej! Men de va skönt att sova ut. Gjorde ett pass på jobbet idag då efter 2 dagars ledighet, en helt ok dag, plocka färdigt 2 pall på hem och hus, gött mä!! Det enda som sög va ju att solen våga ju såklart visa sej, BARA för att ja börjar jobba igen liksom!
Väl hemma igen blev de lite mat och en härlig dusch, sen ringde Daniel. Jag och Zappo tog en tur i bilen för att åka ner med en kniv. Det är nämligen såhär att Daniel hade med sin lillasyster på jakt nu ikväll och hon sköt sin första bäver. Grattis till sofia!
Personligen är jag inte så mycket för jakt, är allldeles för mycket djurvän:)
Det är ju lite kul för min sambo är ju jaktidiot, det är något jag får lära mej att leva med.
Nu ska jag dra igång en ljudbok som jag fått av min svärmor, "Niceville" heter den. Tror den ska vara bra, har redan lyssnat lite men jag har inte kommit så långt än.
Det får nog bli persika med vispad grädde till de, och kosa ner mig i sängen med Zappo:)
Har du någon bra ljudbok på lager ? Något tips?
Vill att det ska vara sådär spännande att man inte orkar slita sej!:)
//Lisa-Marie Kohlberg*
Torsdag 11/4-2012
Tjing tjing!
Gud va ja sover på möran nu för tiden, inte bra, inte bra!! Har gjort mej klar för ett jobbpass på ÖoB nu 14-19, men först en tur med hundarna, sen ska ja göra ett stopp på vägen mot Charlottenberg och ordna med Fias post:)
Ha en fin dag alla!
//Lisa-Marie Kohlberg*
Onsdag 11/4-2012
God kväll!
Under dagens promenad med Zappo till vänster och Boy till höger:)
Losnabakkens Zappo <3
Jag har ju sagt att jag ska starta bloggen igen och ja ska verkligen försöka uppdatera den varje dag. Dels för att jag har massor av känslor som jag måste få ur mej. Jag tänkte börja med min älskling, Zappo.
I Mars månad förra året (2011) kom denna lilla krabat in i mitt liv. Losnabakkens Zappo.
Hur kan man inte smölta när man ser en sådan liten liksom? Jag kan säga som såhär, det var kärlek vid första ögonkastet! Zappo är en väldigt livlig (som dom flesta hundvalpar är), snäll, genomgo hund. Han gör mej till den hundägaren jag är idag. Han fyller min vardag.
Månaderna gick och zappo växte mer och mer, vi började tidigt med att vänja honom vid hundgården, vi började med 10 min åt gången också utökade vi det allt eftersom tiden gick. han var som ett ljus, hundgården var ju hans hem nu, men självklart hade han en aktiv fritid utanför den också. Det jag försöker komma fram till är att Zappo har haft en bra uppväxt med mej och Daniel, han är en lycklig hund :)
Hösten närmade sej. Jag visste att daniel ville ha med Zappo under älgjaktsveckan, ja.. han är ju en älghund så why not? Zappo har visat stort intresse för älg tidigt för sin ålder, och det även under denna stora vecka i Oktober för alla jägare. Inte ens 1 år gammal så sköts den första älgen för Zappo, min "bäbis". det var ju inte tänkt så, han skulle ju bara "få va med", men när han kommer springnas med älg då skjuter man väl?:P
Så kom dagen!
Zappo haltade. Detta var någon vecka efter älgjakten. Ingen tydlig hälta, men jag såg att något var fel. Vi lät det gå ett par dagar, och en morgon när vi kom upp var Zappo trebent. Jag skojjar inte om benet faktiskt släääpade efter honom, vi pratar om vänster bakben.
Vi åkte till veterinären Åsa i Torsby där hon först kände på benet, och sen röntagde hon.
Domen.
Zappos knä sitter inte ihop med knäskålen. Vi måste göra ett beslut, det svåraste beslutet för all djurvänner. jag visste vad Daniels beslut skulle bli, mina tårar bara rann, tankarna snurrade som ett jävla tivoli. Zappo, min bästa vän, min bäbis som JAG och Daniel själva fostrat och lagt ner själen på. Jag visste ju vilket beslut som hade varit enklast och mest smärtfritt för Zappo, men då dök mitt ego upp. Jag låg med Zappo i knät hela den dagen! Tanken på att han kanske inte skulle finnas där mer gjorde ont och jag var så arg, sen kom Daniel hem igen, jag såg på hans blick vad som skulle ske. För första gången den dagen så tänkte jag en hel mening utan att tänka på annat samtidigt: jag tänker inte ge upp. Zappo är inte ens 1 år gammal, han är värd en chans, kosta vad de kosta vill!!
Detta resulterades med massa veterinär besök, att sluta helt med promenader, inget mer spring i skogen som han älskar mest, inget lek, och massa mediciner, i 4 månader, i väntan för operation. Enligt veterinären så är detta någon som har växt fram med tiden, knäskålens form ser inte ut som den ska, det finns alltså ingen plats kvar för själva knät.
Innan operation måste det byggas upp brosklager i Zappos knä, sen ska man gräva ur knäskålen och små benbitar ska flyttas om. Detta med hjälp av mer mediciner :/
In och ut, fram och tillbaka mellan Torsby och veterinären, som hundägare ser man på ens bäste vän när livsglädjen börjar ta slut. Zappo var inte längre den livliga valpen som åt upp mina skor och underkläder. Inte så konstigt när han inte ens får röra på sej och vi måste säga till honom så fort han gör de. Då började jag undra om vi verkligen tagit rätt beslut.
Operationen kom.
I Februari månad 2012 var det äntligen dags för Zappos operation. Klockan 7 på morgon åkte vi mot Karlstad där en veterinär vid namn Jörgen skulle operera Zappo. Jag var så nervös, hela vägen dit satt jag bara och tänkte: tänk om..
Väl framme så blev vi med en assistent in på ett rum, där fick vi säga hej då till Zappo och bara invänta att det va dags att få honom tillbaka. Satan va ont det gjorde när hon tog min bäbis med sej. "Tänk om".. kom upp igen.
En held dag gick.. kl 19 var det dags att hämta honom. Lika nervös än, jag satt på en stol i ett väntrum och darrade, och tänkte "tänk om..." , såklart det värsta.
Någonstans i den där byggnaden hör jag ett ljud, jag hörde ju såklart med en gång att det var min Zappo, tårarna kom, men det var inga glädjetårar, det var hjärtskärande, ungefär som att få en kniv rakt in i hjärtat. Dörren öppnades och ut kommer en groggy, ledsen, sårad Zappo med en stor smärta. Vi såg hur glad han blev när han såg oss, men han orkade inte resa öronen, jag satte mej på knä, och han la sej ner med sitt huvud i mitt knä ocg gråt. Jag lovar, hundar kan gråta! Daniel fick sköta "eftersnacket", jag pallade inte, jag skulle aldrig lämna Zappo igen!! Samtidigt som ja tänkte vad har vi gjort ? Vi såg och kände hur ont han hade, hur kunde jag göra så mot honom?!?!?!
Det blev en lång, gråtande resa hem, men väl hemma blev Zappo mkt lugnare, mer tyst, mer trygg!
Jag som breve honom på en madrass i vardagsrummet den natten. När vi vaknade på morgonen dagen efter operationen, kunde jag inte tro mina ögon!
Det var som att dra tillbaka tiden ca 6 månader, i hallen står en livlig, glad, leksugen hund med kopplet brevid sej! Livsglädjen var tillbaka!! Jag var så glad. Men tyvärr så kunde jag ju inte göra hans önskningar uppfyllda, men att se hans glädje var underbart!
Efter operationen.
Det har varit både med och motgångar. Allt gick framåt efter operationen och Zappo fick bara gå utanför dörren och göra sina behov. Men två veckor efter så halkade han, och han var trebent igen. Jag ville bara gå under jorden, jag ville inte synas, allt kändes så omöjligt. Detta var dagen innan vi skulle på besök hos veterinären i Torsby för att ta stygnen, väl där så kunde hon inte känna hur knät mådde pga att benet var så svullet och tjockt. Vi fick lov att åka hem och avvakta i 4 dagar för att sen komma tillbaka. Svullnaden gick ner betydligt och Zappo stödde mer på benet igen, benet hade alltså inte hoppas ur helt som tur var!
Veckorna har gått med nästan ett veterinärbesök i veckan. Zappo äter fortfarande medicin och han bor fortfarande inne, han får bara gå 10 minuters promenader 3 ggr/dag. han börjar tycka detta är riktigt tråkigt och hans energi börjar gå över styr, men vi får helt enkelt bara försöka förstå honom, han är ju trots allt fortafarande bara en valp.
Träningen ökade med kavaletti i stege och utökade promenader med 5 minuter. Han ska masseras, knät ska böjas på i speciell rörelse och jaa.. det är och har varit riktigt jobbigt.
Nu, idag är jag nöjd med mitt beslut! Vi har gjort allt vi kunnat, och Zappo verkar bli helt återställd.
Hade jag inte gett honom chansen hade jag fortfarande bara kunnat tänka "tänk om.."
Idag har Zappo gjort sin första "lång"promenad på ca 30 minuter på 7 månader. Han orkade hänga med, men lite sleten är han att, han har ju inga muskler i benet än.
Under dagens promenad med Zappo till vänster och Boy till höger:)Med detta inlägg vill jag be om ursäkt till mina vänner, för att jag varit så frånvarande sista halv året. Jag är en djurvän, och mina djur kommer ALLTID i första hand. Jag kan erkänna att jag har mått piss en tid pga många olika saker, och detta med Zappo är en stor del av de. Det har tagit väldigt hårt på mej för att han har varit sjuk.
Till alla djurvänner och djurägare där ute vill jag bara säga att det är okej att göra misstag, det är okej att ta fel beslut. Oavsett hur man väljer så kommer det alltid något gott utav de, det onda som kommer ut av de är en läxa! Ingen kan allt, ingen vet bäst, ingen är perfekt och det finns inga proffs! Man kan bara lära sej mer.
Älska din hund, katt, häst eller vad det nu kan vara, det är allt ett djur vill känna, och att vi gör allt för dom oavsett hur vi gör det! Jag har den sista tiden lärt mej att djuren känner oss mer än vi tror, dom vet precis hur vi mår, om vi är glada eller ledsna, det värsta är att det smittar av sig på dom. Jag har lärt mej en läxa om både det ena och det andra sista tiden.
Nu har mycket känslor kommit ut här och det känns skitbra!
Har du djur? Har du eller har du haft liknade problem som jag har? Vet du hur jag känner eller har du egna erfarenheter av sådana här saker att dela med dej utav?
Kommentera gärna inlägget, eller mejla mej, eller lägg ett inlägg på facebook.
Kom ihåg nu, det är OKEJ att fatta fel beslut, det blir vad man gör det till och det kan bara bli bättre.
Och jag är Stolt över mej själv och min sambo som gav Zappo en andra chans, trots smärtan för oss alla tre!
Alla är värda en andra chans!
Losnabakkens Zappo <3// Lisa-Marie Kohlberg*
Tisdag 10/4 2012
Hej alla!!
Nu tänkte jag starta min blogg igen. Kommer skriva mest om min vardag, jobb, vänner och om husrenoveringen såklart:) Också tänkte jag få min goa vän Jennifer till at göra om bloggens utseende lite!
See yah!
